Just traveller boy

Just Traveller Boy, reste nån gång kring 1988 över havet från Irland till Sverige.
Min barndoms stora dröm. Min finaste Tage. I elva år har du varit min, i nära halva mitt liv har du varit min.
Varje ridande 14årings högsta önskan är en egen ponny. En aldeles egen ponny som man kan viska all värdelns problem i örat på. Som man kan galopera snabbt och länge tillsammans med över en stor grön ändlös äng. Glömma alla problem och stress för ett slag. Rykta tills hårremmen glänser och man får kramp i armen.
Tage har lärt mig att ingenting kommer gratis och att allt går, ingenting är omöjligt. Med tålamod och lugn, men beslutsamhet och välvilja kan man komma hur långt som helst.
Ingenting är omöjligt. Spånbalen högst upp i på den oöppnade pallen ska ner. Tage ska ha den i sin box, det finns ingen annan som tar ner den åt dig. Det är bara att lösa uppgiften. På samma sätt är det fullt möjligt att själv köra in sin 12åriga ponny. Resultatet blev så pass bra att vi tillsmammas fick uppdrag för handikappridklubben och vara med i uppvisningar i körning. Men vi var också ute på äventyr.
Men det är även helt normalt att ta med hästen på semster. Till småland och camping, eller till Blekinge. Lös i trädgården är det väl helt normalt med en häst på besök i köksfönstret.
Tage har lärt mig otroligt mycket inom ridning och hästhantering.
Och trots att ponnyer inte var välkomna på Strömsholm, så tog han personal och elever med storm.
För vart man än kom, vem man än träffade, så sa alla samma sak. Vilken speciell häst! Vilken underbar och vänlig häst! Därför var det ingen tvekan när han blivit uttjänt som ridhäst, att han skulle pensioneras med värdighet på Trotjänarcenter.
Inte var det heller konstigt att hovslagaren på centret blev förtjust i min häst och ville ta honom till sin gård, som handikapphäst till sin lilla dotter. Där har han nu varit i ca 4 år och levt som en kung bland avelsston och föl.
Den 20 september 08:00 gör Just Traveller Boy sin sista resa, för då är Tages liv slut.
Jag kommer minnas dig alltid. Jag kommer aldrig glömma din lukt, hur du låter när du gnäggar på morgonen. Jag kommer aldrig glömma din vänlighet och ditt mod.
Tack för att du fick vara just min häst! <3

Vi är inte borta.. :)

Hej
Vi kämpar på och det går väldigt bra! Jag har ju nytt jobb, som gymnasielärare i Naturkunskap och det har tagit mycket av min energi nu. Men Jovi har det bra, de går ju fortfarande på bete. Även om Jovi fått ta det lugnt senare tiden så har jag ridit ett par gånger. Han har börjat ömma lite när vi rider ut på de grusiga och steniga vägarna, så idag fick han skor fram! Hoppas att han gillar sina nya dojor! =)

Jag tömkörde för nån vecka sen och det gick så jäkla bra! Han var en fröjd att se på!

I lördags var Åsa med ut till stallet och longerade mig och Jovi. Han har haft lite problem med framåtbjudningen, speciellt när Åsa är med... hrrm, mycket roligare att streta mot Åså, för där kan man ju bli klappad och pussad på! Men det gick väldigt bra när ÅSa longerade oss, jag satt bara och försökte vara still, men ge stöd. Han har svårare för sig i höger varv, men släppte efter ett par seg, och då blev han riktigt maffig att rida!


RSS 2.0